Notiser


2008-12-30

Då är jag precis som förra året vid samma tid i det något speciella landet Schweiz. Skillnaden nu är att man får 1kr50öre mindre för varje CHF - Vilket ju inte är helt roligt. Om det var dyrt innan vet inte hur jag nu hur jag ska uttala mig. Det är fruktansvärt. Efter det nya årets infallande är jag åter på trygg mark. Vi ses! /Peter

2008-10-19

Jag är inte död, trots att hemsidan är död. Den finns här livs levande bakom ip-nummer och brandväggar.

Ska bara köra lite ABC och skaka liv i den. Igår: CX-cup och drygt 150 oredigerade bilder i min kamera. Räknar med att ungefär hälften av dessa är sevärda. Slänger upp dem här när jag hunnit titta igenom materialet =)

2008-07-13

Tjena. Jag är på semester. Ålesund i Norge för tillfället :) /Pe

2008-07-01

Tjena på er. Det har varit lite dött här ett tag. Kan förklara det hela med att det är mycket nu. Snart semester; jag hoppas kunna ta igen mig lite inför sensommaren.
Idag drog busstrejken igång. Jag tog cykeln till jobbet. Tur att jag hade en fet marginal. Är ju inte precis första gången jag kör fel och vilse så att säga!

2008-06-23

Så. Då var ännu en långhelg avbränd. Var på stan i lördags. Tänkte ett tag att det kanske var dumt att åka in en lördagskväll eftersom det är midsommar, helg, lördag, kväll... Tunnelbanan in till city var näst intill tom. Tror aldrig att jag upplevt Stockholm så folktomt.

2008-06-12

Jag lever fortfarande. Otroligt nog. Hårda arbetsveckor tar mycket energi. Har inte haft många minuter över och nu är det fotboll dessutom. Lida Loop som jag planerat köra blev inte heller av. Den svagaste anledningen till att inte stå på start var att jag lyckats försov mig. Ytterst billigt. Det finns även annat som gjort att jag väntat med anmälan. Det kanske var bra att jag inte deltog. Svåra val. Är nu åtminstone inte 600 kr fattigare.

2008-06-04

Det är toppenväder. Har så varit i några veckor. Nu skulle det kännas omväxlande med lite regn. Jag trivs i regn med; allt får nytt liv och luften blir frisk och god.
Jag har varit ovanligt slutkörd de senaste dagarna. Har knappt fått något vettigt gjort. Två hårda träningspass har jag hunnit med, men i övrigt: inte mycket alls. Nu ska jag hälla i mig lite te så jag kommer igång denna dag med :)

2008-05-25

Nu ska det kokas rabarberkräm. Jag ser hur avundsjukan lyser i ögonen :)
Träning har jag också hunnit med. Tre timmar lite drygt. Med ett avrundningsvarv i Gömmarskogen.

2008-05-24

Bara för att jag inte uppdaterar hemsidan frekvent med aktuell träningsinformation betyder det inte att jag inte tränar. Tvärt om. Försöker köra 3 hårda pass i veckan. De hårda passen brukar kombineras med ett distanspass och lite styrketräning. De senaste veckorna har träningen inte följt min planering alls. Trots att jag laddat bra inför intervallerna händer det nada och ingenting när jag försöke trampa. Får kämpa med pulsen och kroppen för att det ska hända någonting alls. Pulsen hänger och dinglar kanske 10-15 slag under den nivån som är normal för mig. Jag har faktiskt ingen aning varför det blir så här; även om jag har mina misstankar. Efter två halvdana veckor då jag inte tränat strukturerat alls hoppades jag på att kroppen återigen tagit sig upp på fötter igen. Men icke då. Icke sa Nicke.

2008-05-19

Alla dessa stegräknare. Överallt pratas det steg, siffror jämförs, promenader förlängs, stampande fötter och rytmiska takter hörs i periferin... det är inte lätt att hålla sig utanför. Faktum är att jag själv sitter och håller på en räknare. Fortfarande i obruten förpackning. Vågar man sig med i denna skara eller bör jag vänta till nästa gång? Det blir nästa gång. Förpackningen får ligga orörd en omgång till. Gör man något, ska man göra det med tro, hopp, och kärlek. Inget av detta infinner sig just nu.

Bloggen - fragment ur mitt liv

Aktuellt - det som händer i min vardag

Tid som inte finns

Den vinnande LIA-gruppen från Idévärlden

Idévärlden´s LIA vinnare 2006. Gissa vem jag är :)

Tänk att tiden aldrig riktigt ska räcka till. Jämt finns det saker som ligger på hög och som bara måste hinnas med någon gång. När jag försöker röja undan det värsta så kommer det alltid något nytt och tränger sig på. Det här Borlängereportaget är ett sådant, som jag skjutit på så mycket det går. Skrev ihop texten för ett tag sen, men så ska sidan dessutom designas, och sånt tar lite tid, även för en utbildad webdesigner som jag - ja det där kan diskuteras. Men jag gör och jag kan, i varje fall lite.

Dessutom har jag hittat ett litet jobb att ägna mig åt. Ett jobb som antagligen varar i kanske två veckor. Jag fick det genom projektarbetet vi gjorde mot ett företag. Hoppas att det är okej att jag sammanställer produktionen kamrater? Bli inte sura nu tack!

Läs Borlängereportaget här » Borlänge tour 2006 «

Toalettpappershistoria

toalettpapper

Mitt nuvarande papper ser ut på detta vis.
En enkel och medelsträv historia.

Tänk vad mycket det går att fundera på när man sitter på ett visst ställe. Nära till hands är toalettpappret som jag ofta drar mina tankar till. Därför tänkte jag idag berätta lite om mina toalett-pappers-reflektioner.

När jag handlar toalettpapper så brukar det finnas en variant som ligger någonstans mellan sandpapper, sämskskinn och mycket på rullen, det är nog många som köper just den sorten för att den helt enkelt är mest ekonomisk. Personligen tycker jag nog att det pappret också är det bästa. Just för att pappret är lite strävt och har "mycket på rullen" (oftast). Det vi hade på min gamla skola var definitivt inte det bästa, säkert det billigaste, haha jajävlar vilket sträv upplevelse det var. Men nu skippar vi alla osmakliga detaljer, och istället så ska jag berätta om min lilla upptäckt som gjordes för några dagar sen helt spontant.

För det är nämligen så att det antagligen finns lika många toalettpapperssorter som lösgodissmaker, eller mer? Den senaste sorten som inhandlades, alltså den sorten som jag precis stirrade in i när jag upptäckte detta, var den »före detta« bästa sorten. Nu är det bara det att jag inser mitt grova misstag. Vadå mer på rullen? Rullan som jag stirrar in i är 2-4 cm smalare än normala rullar. Jag har alltså blivit blåst på 4cm toalettpappersbredd! Det är mycket. Visst, några centimeter på bredden gör väl inget, bara det är "mycket på rullen". Och mycket på rullen var det, mer än normalt skulle man kunna tro, underligt.

Efter upptäckten tänkte jag vidare på hur jag gör i affären när papper köps. Det bästa är (pappa-knepet) att stoppa in tummen och pekfingret i balen och pressa ihop pappret för att se hur mycket som egentligen är luft och vad som är papper. Ofast är pappret så lösrullat att det bara är några varv, på andra rullar -dom sträva varianterna, är det väldigt mycket papper, men hur skönt är DET att ha att göra med? Ett tag trodde jag att det fanns ett samband mellan mjukheten på pappret och hur hårt pappret var upprullat. Alltså att det är svårare att rulla mjukt papper hårt för att det går sönder kanske, men den tanken är spolad.

Det hela handlar som vanligt om att tjäna pengar och lura kunder - men jag är inte så lättlurad (trodde jag). Det finns alltså tre sätt för toalettpapperstillverkarna att bedra oss konsumenter på.

1, skitlite på rullen, skitbra pris.
2, skitbra pris, smala rullar.
3, mycket på rullen, normalpris eller ännu en oupptäckt fallgrop?

Jag vet inte. Tänk om det skulle finnas jämförpris. Det kanske det redan finns förresten, fasen vad dum jag är, det ska jag kolla nästa gång:) Men den dummaste pappersvarianten, det måste vara den som är ihoptryckt, och sen när man kommer hem och ska montera in rullen så är den tvungen att knölas ut, och när man knölar går den inte att få rund och så sitter den där som en oval ful kantig... någonting, ja då finns det visserligen en rolig grej att stirra på när man får tråkigt, inte så dumt det inte.

Tävlingspreimär

pulskurvor från tävling i Sandviken och Mjölby

Lite dåliga bilder tyvärr. Sandvikenkurvan är överst och Mjölby under...

I onsdags förra veckan ställde jag upp i en enklare tävling i Sandviken. En tävling som blev ett positivt reslutat på min utveklingskurva helt enkelt. Det kändes som att jag hade fart i benen och trots en ganska kass uppvärmning gick det bra och kändes bra. Vi var 4st i senior/elit fältet och störta stjärnan satt och räknade varvtider (Palmberg). Så inte fick jag någon chans att testa mig inför den yttersta mtbeliten tyvärr. Men nog har jag en bra bit upp dit. En lång väg som antagligen betyder bra många fler träningstillfällen och timmar.

I Söndags klockan 14:00 befann jag mig i startfålla nummer 4 och körde sverigecuppremiären. En tävling där jag blev rejält frånkörd och... skam å elende kom sist på. Efter 3,5 varv av 6 blev jag varvad av tättrion. Men det var ganska väntat för mig och nu hade jag tänkt att strukturera upp min träning så att jag ska vandra uppåt på den där resltatlistan. Om vi glömmer resultatet och tiden en stund och koncentrerar oss på känslan så tycker jag det kändes bra, med viss eftertanke. För, även om jag hade lite trassel på den bitvis tuffa banan, och till råga på allt höll på att hacka av halva pekfingret efter en liten smörja-in-kedjan incident, fick jag en härlig känsla av hur det är att åka runt och tävla. Det är så mycket mer än bara själva tävlingen i sig.
Okej. Första gången jag startar en Sverigecup i elit, och faktiskt genomför den också, till fullo. Pulsmässigt så blev det ett stort framsteg då min ork faktiskt räckte enda till målgång och kurvan dalade inte lika hjälplöst som på vissa tävlingar förra året. Det är framsteg. Däremot körde jag cuptävlingen med 15 slag lägre puls än i onsdags, vilket är stor skillnad. Frågan är hur mycket pulsen varierar i förhållande till effekten. Ja, nu är jag helt enkelt ute och pratar om sånt som jag inte har en aning om. Men... det känns om att jag gjort framsteg, och det känns bra. Nu ska jag bara fixa till en härlig teknisk bana här i närheten som jag kan pressa mig runt på och förbättra varvtider och teknik så får vi se om det inte går lite bättre tills nästa gång. Om inte annat har jag iaf kört ett elitlopp och det fungerade ju riktigt bra, sen kan ju faktiskt inte alla vinna samma tävling, någon måste komma sist, denna gång blev det jag, nästa gång också kanske, men målet är att klättra.

90-årskalas

Det är inte alltid man fyller 90. Så jag tänkte att det kunde vara trevligt att hälsa på min "gamla" mormor på födelsedagen, trots att det är/var uppochner i skolan. Nu idag kan jag säga att allt vekrar ha löst sig riktigt bra och mormor blev glad.

Ner till Tyskland kom jag efter ca 11 timmars bilkörning, och maxhastigheten blev lite över 160km i timmen. Inte så dåligt med tanke på att jag körde Clio med en mamma bredvid. Jag körde 7 timmar och mamma 3. En ganska rimlig fördelning med ganska många stopp pga jycken.
Väl framme märker jag till min fasa att alla här är sjuka, dvs hos.. (för att göra det lite enkelt) där vi bor. Mycket riktigt så blir jag några dagar senare också svagt förskyld, så det enda jag lyckats göra är att köra endast ett intervallpass.
För övrigt har jag tuggat Brezel och ätit Fleischsalat och bara gottat mi i god mat. Speciellt på födelsedagsfesten som var en ganska mild tillställning med lite tårta först och sen finmiddag. Själv åt jag en riktigt god, någonting som jag inte vet vad det heter, men det bestod av lite sallad, en stekpanna med lite olika köttsorter och stekt potatis, någon grönsak och kryddat smör. Allmänt gott och lyxigt. Lyxigare än Bollnäspastan ivarjefall.
Jag passade på att Papparazza lite och tänkte bjuda på lite bildmaterial också. Det tråkiga är att jag knappt fotograferat något alls och att jag dessutom glömt att ladda kamerabatteriet. Laddaren ligger dessutom hemma. Så jag försöker spara lite. Men här kommer de.
Från vänster: 1: middagen fotograferad med för lite vidvinkel. 2: min moster som också är fotogalen. 3: Födelsedagsmiddagen. 4: Morfar, födelsedagsbarnet, mamma.

Paparazzi

jag kör in i en snöhög! OBS: Bilden har inget med texten att göra

OBS: Bilden har ingenting med texten att göra.

Häromdagen fick jag vi och mina klasskamrater titta på en film, en film som heter Paparazzi. Det var en ganska bra film egentligen fast jätteamerikansk och ganska sorglig på sitt vis. Den handlade ungefär om samma sak som namnet antyder... lite "för" närgångna fotografer som gör allt för att få de bästa och mest brutala bilderna. Jag tänkte på det där när jag gick hem från skolan och sen glömdes det bort.
Idag fick jag verkligen "bita i det sura äpplet" och se baksidan på kändisskapet. För vad tror ni hände? Jag är ute och kör några hundra varv på sjön Vågen mitt i centrala Bollnäs bland tanter, skidåkare, damer, fruntimmer?, sparkar och skotrar. Några vågor såg jag visserligen inte till som tur var, även om isen kändes i svagaste laget. Men inte stoppar en svag is mig från att köra lite distans a´la isracing på Vågen, nej det är det ju värt.
Plötsligt fick jag syn på honom. På sista varvet som tur var. Tankar som -hur länge har han stått där? Varför här? Varför jag... Mitt i, jag menar mitt i buskarna så jag knappt ser honom stoppar han fram gluggen och plåtar mig mitt på ljusa dan. Själv har jag ingen chans att vika undan och gömma mig bakom ett träd eller så. Det växer ju inte så många av dessa ute på Bollnäsisen. Eftersom jag var som i en annan värld blev jag först paralyserad och körde nästan rakt in i en snöhög. Hur hade det sett ut, på bild, i tidningen. Nja inget vidare antagligen. Men sen så spelade det ingen roll. Vad har jag att dölja. Jag körde ju bara lite spontan träning och om någon tycker det är skoj att ha en sån bild i sitt privata fotoalbum så visst gärna för mig. Skitsamma.

I sportguiden t.ex så finns det i senaste nummret ganska mycket Spårvägenrelaterat. Väldigt roligt tycker jag och längtar genast tillbaks till Stockholm. Blä.

Vackra vyer

Det händer att även jag är ute i naturen och plåter. Det är inte lätt med min nya kamera, men det börjar ta sig. Man måste börja någonstans, för det går inte att vara proffs från första dagen, inte jag. Dessa bilder är alltså tagna då min mor var uppe hos mig och besökte. Då passade vi på att ta bilen ut och ha kul. En riktigt lyckad dag blev det, och här har jag samlat ett smakprov av fotona jag tog. Det blev ett par hundra alltså.

Lyckad träning

Idag körde jag en sån där rktigt lyckad träning. Det kändes helt underbart bra och efteråt. Jag blir glad pånåttvis när jag presterat bra och känner mig nöjd.
Det är alltså så att träningen inte fungerat speciellt bra senaste tiden. Det har sina orsaker. Det beror på att det är ganska kallt här, och idag slutade jag så tidigt att jag utan problem han slinka in på gymmet och köra ett spinningpass där innan ordinare spinningkillar.. och flickor kör sin träning. Dessutom hade jag min mp3spelare som stämningshöjare så det mesta var perfekt. Bra och trevlig träning alltså. Jag har börjat få spam i min gästbok. Det gillar jag INTE. Harebra och glöm inte att lägga till denna sajt i favoriter och skriv i gästboken:) \Ses!

Besök, mycket skola, och lite annat

hoppa med skidor DH i skidbacken

Ja, det har varit fullt upp i helgen. Min kompis Mika från Stockholm dök förbi med bil och sitt nyblivna körkort, av en ren tillfällighet tog han faktiskt med sig cykeln också. I fredags gick vi och prova gymmet, och i lördags var vi ute och rejsade lite i snön. Eventuellt dyker det upp lite bilder här om detta. Idag söndag kom jag upp riktigt tidigt för att titta på Vasaloppet. Ja, jag såg faktiskt hela. Från start till mål, det var roligt. Vid lunch åkte Mika hem och jag tänkte såklart plugga. Plugga gjorde jag då inte.

Istället programerade jag om denna sajten lite. Jag har faktiskt gjort en bildsida, som att det inte redan syns. Visserligen en betaversion än så länge. Men det är väl bättre än ingenting väl? Just -det, så klaga inte. Dessutom var jag förbi Bolleberget en sväng med min kompis Olle för att ta lite sportbilder, det gick åt skogen och dessutom höll jag på att frysa ihjäl när temperaturen gick från -7 till -20. Några bilder blev det knappt. Och de som blev vart helt tokigt dåliga. Synd, men så är det. Ja, det är vad jag har att säga nu.
Förresten: ”LITE SOM DU” har börjat igen. SVT1 SÖNDAGAR KLOCKAN ÅTTA. Jag vet att många har missat detta men det går faktiskt en repris senare i veckan och om inte annat så finns serien uppe på svt.se i en månad för visning. Om man har bredband då såklart. Har man inte bredband så kan man kanske vänta tills ”lite som du” dvd boxen kommer, för det görs väl en sån får jag hoppas. Den lär jag köpa isåfall, om ingen ger mig den i present. Helt underbar serie faktiskt. Mycket bättre än tex. Simpsons. Ja, det var vad jag hade att säga för tillfället.

Sa han och svalde tu...

Jag slår en strike... Nej, jag bara skojar.

Hej igen, efter ett litet uppehåll. Okej, och varför har jag då inte uppdaterat då? Jo, av lite olika anledningar.

1: Mycket att göra.
2: Skolprojektkrasch
3: Jag hade banne mig ingen lust.

Från början gick det till som så. Det är alltid bra att först berätta om vad jag tänker berätta, det fick vi lära oss i retoriken för ett tag sen, därmed börjar alla redovisningar med "nu ska jag berätta för er vad jag tänk att prata om idag..." Ja det är sant, tyvärr hade jag min redovisning innan vi fick veta detta.
Jo, från början hade vi en ganska tråkig uppgift, nämligen att göra en film. Inte speciellt kul för mig som är totalt ointresserad av det området. Dessutom tar det så ofantligt lång tid att klippa. Vad jag gjorde var att lägga ner tid, kärlek och resurser på denna uppgift för att ta mig igenom detta. Söndag klockan 23:00 (11 timmar innan deadline) är jag precis klar med filmen och ska rendera ut den som det heter, spara om den som film helt enkelt. Vad händer? Det blir en bugg i programmet och hela filmprojektfilen blir fel. Självklart har jag ingen säkerhetskopia och får börja om från noll. Najs va? Resten av kvällen+morgonen ägnade jag åt att sörja, vara förbannad, gå i spillror mentalt och komma på en bra ursäkt till att inte vara klar i tid.
Historien har tack o lov ett väldigt lyckligt slut nämligen att jag igår blev klar med filmen och lämnade in den, och dessutom var (tror jag) lärarna med på noterna och accepterade min försenade prestation. Därefter levde alla lyckliga i alla sina da.. oj.
Jag kanske inte behöver nämna så mycket mer vad jag gjorde mellan Söndag den 5feb och igår.
Jag har alltså haft lite tidsbrist. Dessutom mådde jag så skit att jag inte ens kunde kläcka några vettiga idéer till veckans och helgens uppgift. Den handlar om att göra en annonskampanj och komma på en företagslogo, skitsvårt är det. Faktiskt.

Träningen har gått inte som den skulle också såklart. 2 intervallpass bara hittills dessutom har jag nog inte ätit sådär helt jättebra och inte heller sovit nå vidare. Avslutningsvis kan jag nämna att jag var å lirade bowling med en klasskamrat, även känd som Agapi här i GBn. Det gick inte speciellt bra. jag inledde dock med 2 strikar och trodde såklart att min rekordrunda var ett faktum. Rekordrundan slutade på ynka 142p, fast rekord blev det för dagen... Jippi.

EDIT: Glömde nämna att min externa hårddisk också gick sönder. Däremot har jag en fantastisk klasskamrat med samma namn som mig som satt halva dagen och hjälpte mig både med disken och felsökning av den trasiga filmfilen. Den externa hårddisken är och förblir trasig, tursamt nog var det bara skalet som var trasigt så nuförtiden sitter den inbyggd internt i min datorlåda som är stor, blå och ful.

Bök å stök med färgkodning och sånt

Många som besöker den här sajten är säkert förstå-sig-påare vad gäller webbdesign kan jag tro? Denna hemsida drivs med hjälp av CSS - men bara texten för tillfället. Målet är att jag någon gång i framtiden ska koda om hela den här sajten till Xhtml strict. Det drar ut lite på tiden. Det jag vill göra först är att ändra om i färgstrukturen, som det ser ut nu har det ju gjort sedan 2004 eller nått. Det går ju inte. Lite nytt fräsht och modernt vill jag ha det. Tills vidare får det se ut som det gör nu.. inte nå häftigt alls eller hur, bara fult, lika fult som Timberjacks skogsmaskiner va? Ja ni fattar snart vad jag menar....

Det positiva jag har att bjuda på nu är en liten bildserie från helgens plågsamma distanspass. Se, läs, och njut.
» Klicka här «
Någon gång i framtiden kanske jag lägger upp en bildsida igen. Som det såg ut förr ni vet? Vi får se.

Årskrönika

en av mina krukväxter

Jo, nu sitter jag här i Bollnäs framför min dator och funderar lite på hur året egentligen har varit.
Rent generellt så tycker jag att det är ett bra år, det mesta har gått som smort. Fast då måste jag nog räkna bort Nackademitiden från januari-juni.
Sommaren flöt på bra och jobbet på Sportex passade mig ypperligt. Det var nog ett av de jobb där jag trivdes bäst. Eller så var det på gruppbostaden där jag såg typ hela tour de France på arbetstid, nä jag vet inte förresten.
Sen hamnade jag här, på Idevärlden i Bollnäs, flyttade hemifrån och skaffade mig ett självständigt liv. Det måste anses som ett stort steg. Nu, 5 månader senare tycker jag mig inte höra hemma i varken Bollnäs eller Stockholm. knepigt läge. Visserligen så har en av mina grannar också valt att flytta hemifrån, och när man delar på bördan så går allt mycket lättare. Därför försöker jag hålla konakten.

Fast Bollnäs har mest varit till godo. Däremot är problemet lite mer åt hållet, vad ska hända sen, får jag jobb, framtiden. Det där som man inte vill tänka på. Ja, men jag får "ta dagen som den kommer" känns det som nu. Och det ordnar sig nog i slutändan ändå.
En annan positiv sak är att jag aldrig tidigare i mitt liv har tränat så mycket under ett år som detta. Jag ligger +45 timmar iår. Inte så mycket, men det börjar ta sig. Efter resan till Bollnäs har jag tränat okej ända tills typ nu. Det har blivit någon sjukperiod och så men sånt är svårt att undvika. Speciellt när jag sitter tillsammans med 35 förskylda klasskamrater. Appropå 35 så är det nästan lika många minusgrader som klasskamrater i skolan, nej jag överdriver nog. Kallt har det dock varit. Den senaste tiden har helt enkelt varit outhärdlig för mig, ivarjefall ute. Som tur är finns det ett riktigt bra gym och en massa trevliga redskap där. Skönt. Sen vet jag inte riktigt. Nu när jag har börjat med CSN så har jag lärt mig att leva billigt. Trots att jag bor i en vanlig lägenhet så får jag ganska mycket över varje månad. Jag är ingen person som brukar avge nyårslöften, men detta år gjorde jag det. Gissa vad det var för nyårslöfte? Juste. Att köpa den där kameran som jag drömt om ett tag. Det tog mig endast 2 dagar att förverkliga den drömmen. hur kul som helst. Det känns bra och den är jag verkligen glad för. Hittils har året börjat väldigt bra. Jag lovar att rapportera om fortsättningen. Stay tuned.

Nu är det jul igen....

Här i Stockholm har det hänt ganska mycket faktiskt. Jag har köpt Micke S vintercykel, till ett helt okej pris (tror jag) eller så blev jag helt blåst. Jag vet inte, men jag tycker den är rätt bra iaf. Helnöjd faktiskt. Jag kanske borde heta begagnatmannen eller nått sånt, eftersom jag köper typ allt begagnat från vänner i klubben. Ähh. Det är en annan känsla än att köra på den Avanti ram som jag har i Bollnäs. Detta konstaterade jagefter att ha åkt ut med Tim och Hjalmar på en 2,5 timmar lång runda. Grabbarna skulle köra distans, medan jag bara var ute och provade mig för. Det första som föll mig in var att, -hur kan man ha en sån sadel. Efter 40 minuter in på den träningen så kan jag inte med säkerhet säga var jag inte hade ont. Efter 2 timmar så hade jag nog vant mig, för värken släppte. dagen efter den dagen så var det julafton. Då cyklade jag också nån timma. Skönt och bra på alla sätt och vis. Synd att jag inte hade en tomtemössa bara, fast det behövs nog inte, alla vet ju att jag är tomte ändå. Dagen efter julafton cyklade jag också, aa faktiskt. Men själv istället, eftersom samma grabbar inte orkade meddela mig att träningen var inställd. Klockan 12 stod jag nämligen på avtalad plats och tid, helt själv och väntade förgäves. Istället körde jag min egna tur in till stan, ringde Mika och träffade honom, med cykel och hela allting. Vi körde ca 2 timmar ute på Djurgården och zickzackade mellan människor o hundar och gud vet vad. Skitroligt var det. Efter att vi tröttnat på det åkte runt lite i stan och förbi, Odengatan, Vallhallavägen, St Eriksplan, Vasastan, och Kungsan. Tillslut skiljdes vi åt vid Hornstull någonstans och jag cyklade hem via Årsta, Skärholmen, KungensKurva, Källbrink, hem. 5 timmar i sadeln blev det, och det fantastiska skulle kunna vara att jag inte var speciellt trött och ont i ryggen hade jag heller inte. väl godkänt. För att bara nämna det så firade vi (jag å mamma) också lite jul. Fick lite klappar jag också. Det blev bland annat ett underställ, en jättefin kallender, lite godis, pengar och sånt som alla får. Mycket nöjd. Igår kväll var jag och åt julbord hemma hos grannen, det var också väldigt skoj, alla var där och hade kul! Gott var det också. Idag har jag kört intervaller, det var jobbigt. hadetbra och hoppas "ni" läst allt nu. God jul. Syns i gästboken:) -Pe

Kortsiktiga framtidsplaner

Jag har börjat fundera lite på vad jag ska göra under de lediga veckorna som följer. Skolan slutar på fredag redan och börjar först i januari nån gång. Det jag vet nu är att jag några dagar innan julafton kommer att vara i Stockholm, där jag stannar över nyår. Och tänk för att jag har ett »mål« med allt detta. Träffa kompisar, uppleva min uppväxtort, och träna på de gamla beprövade markerna. Det ska bli skönt att komma "hem" igen. Det är nästan så att jag längtar lite faktiskt.

Idag var jag ute och körde en liten tur på cykeln igen. Det var ingen höjdare. Snorhalt och tråkigt, nä lite skoj var det, men..ja det hade inte skadat med lite mer snö och lite mindre is. Jag ska verkligen ta med mig dubbdäcken från Stockholm när jag ändå är där.

Tål att tänkas på !

Vad jag har börjat tänka mycket på sistone. Men. Inget händer genom att tänka. Så jag får nog sluta upp med det och göra istället. Vad jag har gjort.. eller snarare varit på sistone är sjuk. Det var inte speciellt kul, men det är sånt som händer. Däremot har jag detta år tränat mer än vad jag någonsin har gjort, precis på dagen idag så ligger jag på samma antal timmar som år 2004. Bara för att jag kört mer betyder det inte bättre. Men effektivitetsgrader har nog ökat några snäpp ändå. Men mycket kan bli bättre. Fast mållös som jag är så kan jag nog inte räkna med mer och bättre än det som är.
Det är lite luddigt det här med allt vad som händer i gästboken och så. Men låt mig presentera Anna. Så heter hon, min tränings- och vardagskompis. Vi brukar som sagt träffas ibland och umgås för att vi tycker att det är roligt. Hon har tex. lärt mig att bandy faktiskt är skapligt kul:) Det är sant. Jag hade ingen aning om det i början, men det är faktiskt skitkul, dock kallt ibland. Juste...Sa jag att hon var en kompis? Jag tycker vi kommer överens om det nu. Okej.
Även om någon lärare läser det här så är det faktiskt så att ärlighet varar längst. I skolan känner jag mig ganska oengagerad och lite vilse faktiskt. Jag gör vad som ska göras och jag gör det bra tycker jag. Men? Mina funderingar säger mig att det här inte kommer leda någonstans. Som på Nackademin ungefär fast inte lika illa. Det positiva är att jag/vi lär oss saker och att det mesta är intressant. Jag kan inte svara på vad det är som gör att jag är så fundersam över allt. Vi läser saker som inte riktigt... ja vi läser för brett. Dessutom har vi för slöa dagar och för mycket att göra ibland. Ojämt tempo.
Tillbaks till träningen då. Den går totalt sett desto bättre skulle jag nästan vilja säga. Problemet jag har nu är att det där jävla gymmet jag går till inte har någon bra cykel att cykla på. De cyklar som finns kommer jag inte alltid åt. Nu är jag alltså nära på att köpa mig min alldeles egen spinningcykel för att slippa vara beroende av att gymcyklarna är lediga. Ganska dumt egentligen? Eller? Vad vill jag ha egentligen? En muskelstimulator, en vintercykel, en spinningcykel? En stereo? Ja mycket står på önskelistan. Ingen vet vad som hända skall. Men nu är jag lite lost kanske. Enligt Maslow ska man tillfredställa de grundläggande behoven först. Därmed kanske jag borde köpa en diskmaskin istället :)

Bandypremiär

Det är sällan det händer grejer här uppe. Men när det väl händer är jag såklart där. Med posten får några dagar sen kom det ett brev från Bollnäs kommun med lite smått och gott. Som nyinflyttad finns det ibland lite fördelar. Ryggsäcken har ni säkert redan hört talas om. Men jag fick även en gratisbiljett till Bandy för hela min familj. Det var bara för mig att gå över till min träningskompis och vips var vi en hel stor familj på fyra personer som fick gå och se Bollnäs möta Hammarby på Sävstaås.

Det var en annorlunda upplevelse mot de hockeymatcher jag sett i Globen. Vilken skillnad, framförallt för öronen eftersom jag stod mitt i klacken ca en meter från den stora trumman. Jag fick ganska ont i öronen och frös från topp till tå. Vid halvtid följde jag med resten av familjen och köpte korv och glögg. Helt enkelt för att få upp värmen i kroppen. Det var inte tokigt det inte. Å så gott. För att komma tillbaks till matchen så var det inte någon lysande premiär för Hammarby precis. Det gick käpprakt åt skogen. Hammarby lyckades få in ynka två mål. Slutställning 5-2 till Bollnäs:) Jippi. Haha. Där fick ni, Stockholmare!

1 2 3 4 (5) 6 7