2008-12-30
Då är jag precis som förra året vid samma tid i det något speciella landet Schweiz. Skillnaden nu är att man får 1kr50öre mindre för varje CHF - Vilket ju inte är helt roligt. Om det var dyrt innan vet inte hur jag nu hur jag ska uttala mig. Det är fruktansvärt. Efter det nya årets infallande är jag åter på trygg mark. Vi ses! /Peter
2008-10-19
Jag är inte död, trots att hemsidan är död. Den finns här livs levande bakom ip-nummer och brandväggar.
Ska bara köra lite ABC och skaka liv i den.
Igår: CX-cup och drygt 150 oredigerade bilder i min kamera. Räknar med att ungefär hälften av dessa är sevärda. Slänger upp dem här när jag hunnit titta igenom materialet =)
2008-07-01
Tjena på er. Det har varit lite dött här ett tag. Kan förklara det hela med att det är mycket nu. Snart semester; jag hoppas kunna ta igen mig lite inför sensommaren.
Idag drog busstrejken igång. Jag tog cykeln till jobbet. Tur att jag hade en fet marginal. Är ju inte precis första gången jag kör fel och vilse så att säga!
2008-06-23
Så. Då var ännu en långhelg avbränd. Var på stan i lördags. Tänkte ett tag att det kanske var dumt att åka in en lördagskväll eftersom det är midsommar, helg, lördag, kväll... Tunnelbanan in till city var näst intill tom. Tror aldrig att jag upplevt Stockholm så folktomt.
2008-06-12
Jag lever fortfarande. Otroligt nog. Hårda arbetsveckor tar mycket energi. Har inte haft många minuter över och nu är det fotboll dessutom. Lida Loop som jag planerat köra blev inte heller av. Den svagaste anledningen till att inte stå på start var att jag lyckats försov mig. Ytterst billigt. Det finns även annat som gjort att jag väntat med anmälan. Det kanske var bra att jag inte deltog. Svåra val. Är nu åtminstone inte 600 kr fattigare.
2008-06-04
Det är toppenväder. Har så varit i några veckor. Nu skulle det kännas omväxlande med lite regn. Jag trivs i regn med; allt får nytt liv och luften blir frisk och god.
Jag har varit ovanligt slutkörd de senaste dagarna. Har knappt fått något vettigt gjort. Två hårda träningspass har jag hunnit med, men i övrigt: inte mycket alls. Nu ska jag hälla i mig lite te så jag kommer igång denna dag med :)
2008-05-25
Nu ska det kokas rabarberkräm. Jag ser hur avundsjukan lyser i ögonen :)
Träning har jag också hunnit med. Tre timmar lite drygt. Med ett avrundningsvarv i Gömmarskogen.
2008-05-24
Bara för att jag inte uppdaterar hemsidan frekvent med aktuell träningsinformation betyder det inte att jag inte tränar. Tvärt om. Försöker köra 3 hårda pass i veckan. De hårda passen brukar kombineras med ett distanspass och lite styrketräning. De senaste veckorna har träningen inte följt min planering alls. Trots att jag laddat bra inför intervallerna händer det nada och ingenting när jag försöke trampa. Får kämpa med pulsen och kroppen för att det ska hända någonting alls. Pulsen hänger och dinglar kanske 10-15 slag under den nivån som är normal för mig. Jag har faktiskt ingen aning varför det blir så här; även om jag har mina misstankar. Efter två halvdana veckor då jag inte tränat strukturerat alls hoppades jag på att kroppen återigen tagit sig upp på fötter igen. Men icke då. Icke sa Nicke.
2008-05-19
Alla dessa stegräknare. Överallt pratas det steg, siffror jämförs, promenader förlängs, stampande fötter och rytmiska takter hörs i periferin... det är inte lätt att hålla sig utanför. Faktum är att jag själv sitter och håller på en räknare. Fortfarande i obruten förpackning. Vågar man sig med i denna skara eller bör jag vänta till nästa gång? Det blir nästa gång. Förpackningen får ligga orörd en omgång till. Gör man något, ska man göra det med tro, hopp, och kärlek. Inget av detta infinner sig just nu.
Aktuellt - det som händer i min vardag
På resande fot...2007-12-03
Det var knappast min plan. Skulle ju inte vara borta mer än en vecka var det sagt. Men jag är fortfarande kvar i Schweiz. Det är fint här och jag har det tämligen bra. Även om det inte hade skadat med lite mer packning. Packningen är naturligtvis anpassad för en vecka den också. Därför är det lite segt.
Schweiz är ett väldigt fint land men samtidigt annorlunda. Konstigt annorlunda. Jag har varit i Schweiz förr. Som turist. Även om jag är turist nu också, känns det inte riktigt som det gjorde då. Jag trivs här men det är svårt att förklara. Det är inte som hemma.
Jag bor i en lägenhet i Biel. Lägenheten ligger centralt. Det var nog det positiva med den. Köket är inget kök utan ett pentry som knappt går att laga mat eller diska i. Tvättstugan som hör till huset har myntautomat, men det är inget ovanligt här. Det mesta som går att ta betalt för, tar man betalt för. Soppåsarna att slänga soppor i? 2,50 styck. Namnskylten till dörren? 150 kr. Parkera gratis? Försök inte ens.
Mynt råder det ingen brist på överhuvudtaget. Att jag hatar mynt är förklarat. Men här är det fan mynt överallt. Plånboken övergöds av alla dessa mynt. Att Tyskland har mycket mynt har jag berättat. Men Schweiz är helt vansinnigt.
Biel är en flerspråkig stad. Här pratar många franska. Det kan innebära problem. Jag kan knappt ett ord franska och allt blir genast mycket svårare när jag stöter på dem. De fransktalande.
Fransmän pratar som regel varken tyska eller engelska. Därför finns det bara två alternativ. Antingen titta och peka eller ge upp och gå. Oftast löser det sig men inte alltid. Jag hade problem att beställa en kopp te på ett café. Försökte naturligtvis på alla sätt och vis med teckenspråk och ljudeffekter och allt men hon var tvungen att visa mig till sin kollega som faktiskt kunde några ord engelska.
Men jag tycker ändå lite synd om dem.
Det finns inte så mycket att göra just här i Biel. Regnet har öst ner under helgen och det är fortfarande blött och kallt. Jag har vandrat runt i en hel del affärer och promenerat och gjort mig bekant med staden.
Dessutom är har jag varit näst intill isolerad den senaste tiden. Inte haft tillgång till varken internet eller telefon och jag känner verkligen ingen här. Förutom husalfen, eller förlåt hustanten på bottenplanet och min vän alkolisten jag stötte på vid det där cafeét. Men jag tänker inte klaga. Det är skönt att koppla bort verkligheten någon gång ibland. Och förmodligen lär jag hitta folk att prata med här med. Gick det i Bollnäs går det här.
Annars är det nära till Bern och där är det ett annat drag, helt klart. Eventuellt tar jag tåget dit imorgon och går på bio och plåter häftiga miljöer under dagen. Kanske hälsar jag på en kompis också. Ja det finns mer där än här.
På helgerna händer desto mer. Att jag är i Schweiz har mycket att göra med att min far lever, bor och jobbar här. Honom träffar jag på helgerna och då far vi iväg på utflykter. Han har bil. Jag har ingen bil. En bil i Schweiz är förträffligt att ha eftersom Schweiz ligger så centralt. Det är nära till huvudstaden eller varför inte Zürich som har än fler aktiviteter. Det går att göra en dagstur till Paris eller varför inte Vaduz i Lichtenstein.
Vi tillbringade en dag i just Vaduz för en vecka sedan och jag måste säga att det är väldigt vackert där. Alptopparna syns vart man än vänder sig. Och det gör de förresten i Bern och här i Biel med, även om man får anstränga blicken lite extra i oklart väder. Jag trivs men saknar cykeln och träningen där hemma. Nu när jag hittat till stans troligtvis enda internet-café känner jag mig inte lika ensam längre. Men om du trots allt skulle tvivla. Ring och säg hej.
Tel: +41 79 842 83 60
Zurück nach Dalarna!2007-11-23
Den här filmaffischen fick mig att dra på munnen lite. Eller ganska väldigt mycket om jag är ärlig.
Så kul att se något man känner igen. Med tanke på den svenska titeln fungerar denna ju också riktigt bra?
Bara för det var jag så nära att köpa mig en plats och en påse popcorn.
Och nej, i Schweiz dubbas filmerna oftast inte.
Morgonspråket2007-11-01
Jag skådar ut i världen
där solens strålar lysa
där nattens stjärnor gnistra
där tunga stenblock vila
där djuren liv förnimma
där människan i sin själ
åt anden boning ger.
Jag skådar in i själen
som lever i mitt inre.
I världens rymd därute i
själens djup härinne
där väver gudaanden
i solens och i själens ljus.
Till dig som är Guds ande
jag vänder mig och ber
att i min själ må växa
välsignelse och kraft
till arbete och kunskap.
Högdalstippen är toppen2007-10-24
Här om dagen ute på ett träningspass passerade jag Högdalen. Naturligtvis kunde jag inte låta bli att provtrycka pedalerna lite extra hårt i backarna. Utslagen gav knappt märkbara resultat.
Här är det inga som helst problem att köra slut på energin, om man känner sig ha det behovet. Det är fortfarande som att benen är en okänd del av mig själv. Varje tramptag är tungt och segt och jag hade svårigheter att ta mig upp på toppen av tippen. På brantaste stället kanske jag ska tilläga.
Vilken stigning.
Jag ska verkligen göra allt för att besegra backen innan vintern slår till och gör mitt projekt omöjligt. Jag vet att jag cyklat upp här förr. Senast för knappt ett år sedan.
Nu är utsikten fin. Fantastiskt att se Stockholm i horisonten med alla ljuva höstfärger som sätter prägel på tillvaron. Samt den friska höstluften som drar in och fläktar skönt i håret under hjälmen. Ja, det är friskt för att vara en soptipp alltså.
Cykelrelaterat från veckan som gått...2007-10-07
Kurvan från dagens pass. Som synes ligger snittpulsen en bra bit över det normala.
Underbart träningspass i färggrann natur. Den här dagen skilde sig från de tidigare den här veckan. Jag började med några lugnare pass på runt två timmar. Och i torsdags var det premiär för löpträning. De 20 minuter jag sprang då räckte för att hålla benen schack matt i två dagar. Jag tycker faktiskt vi kan säga så här; de tre pass jag som jag nu berättat om är mina första för i år och för oktober. Det känns enklast att säga så. Visst tränade jag ett femtiotal timmar i våras men jag tycker vi stryker det. Det är nya tider. Ut med det gamla och in med det nya.
Sanningen är att jag redan börjat känna av mina tidigare pass. Kosan styrdes mot Skanssundet och in på sörmlandsleden med nyfriska ben som inte alls kändes hopplösa att trampa med. Fantastisk natur och underbara vyer med hav och höstfärger förgyllde min dag. Sörmlandsleden här ute är något nytt för mig. Visst körde jag fel vid flera tillfällen och fick fråga om vägen, men det gjorde inte så mycket. Efter en del krokar kom jag ut vid Hall-fängelset och körde tillbaks till Tumba över Vårsta. Jag avslutade min drygt tre timmar långa tur med en sväng runt i hemmaskogarna. En härlig och mycket lyckad dag. Nöjd och glad.
Tips: Använd piltangenterna för att bläddra mellan bilderna.
Blogg? Ursäkta, förklara?2007-10-04
Öde kyrkogård.
Att min hemsida skulle vara en blogg är bara struntprat. Här ska inte bloggas det minsta. Nej, det fattas bara. Blogging är dessutom helt utbuat. Att det råkar stå blogg i listen här ovanför är ett stort missförstånd.
Det känns pinsamt att säga det men notisspalten här till höger är det mest blogglika på min hemsida. Frågan är varför jag inte skriver det som skrivs i notiser i "bloggen" istället. Men det finns ett enkelt svar på frågan: För mig är notiserna inte helt rumsrena. Aktuellt är stället där det kvalitativa syns och i notiser ser vi om jag hade hallonmarmelad eller lingonsylt på gröten. Lite som söndagsbilagan, fast varje dag.
En blogg bör:
1. Uppdateras ofta.
Det räcker så. Problemet är att det känns som att jag varken har något vettigt att dela med mig av, eller möjlighet att uppdatera sajten på ett bra och enkelt sätt. Därför kan det kännas som att stiga in i en öde kyrkogård långt ute på landet när min sajt dyker upp i webbläsarfönstret. Jag skulle önska att tid, lust och intresse fanns att uppdatera hemsidan oftare. Jag jobbar mycket med nya häftiga finesser och intresset för programmering är stort men kunskaperna tämligen begränsade. Utvecklingen går framåt i långsam takt.
Precis nu är jag helt såld på Dagens Nyheters bildspelsmodul. Den ser frän ut och skulle smälta in bra i mitt övriga innehåll. Marknaden har en hel del liknande produkter att erbjuda men alltid hittar jag något som är fel eller mindre bra.
Åhh, varför. Det enda jag tänkte säga med det här inlägget är att jag är en sopa på att uppdatera. Förlåt. Jag ska bättra mig.
Lapplandreportaget2007-09-23
Lapplandreportaget klart. Kanske borde jag anmäla det till Antikrundan istället för att lägga ut det på min hemsida. Men äsch. Bättre sent än aldrig heter det. Dessutom bjuds det på maskiner i jätteformat och det skulle i vilket fall som helst få mig att klicka på länken. Smaklig måltid.
» Lapplandresan «
Att konfronteras med sin värsta fiende2007-07-29
Min värsta fiende är grön, står still i ett hörn och luktar lite illa.
Jag bor ute på landet. Det är fridfullt här till och från.
När man bor som jag gör, har man ofta en egen komposttunna. Det har vi.
Min fascination är stor för hur man kan hälla på kompostartiklar uppifrån och skyffla ur mogen jord nedifrån. Annars är mitt intresse för kompost inte så stort. Det mesta med komposthantering är riktigt äckligt faktiskt. Jag skulle föredra att sköta om smutsigt kärnavfall utan handskar istället, om jag fick välja. Ungefär där är vi.
Häromdagen gick jag ut till den där tunnan för att slänga ett bananskal. I samma hand som bananskalet, höll jag min telefon, uppenbarligen. För det märkte jag inte. Sen inser jag vad som precis hänt.
Ett tag funderade jag på att köpa en ny telefon istället. Sen ångrade jag mig.
Det blev en kladdig historia som jag gärna glömmer.
Grillat är godast2007-07-21
Det är inte så omöjligt komplicerat som man kanske tror. Faktiskt behövs inte ens grillkol längre. Snabbuppvärmningen på ugnen fungerar utmärkt den med.
Grillad klyftpotatis blev det idag.
Onödigt gott.
Titta pappa, ett lålur07.07.18
Så lät det när jag var tre och ett halvt år gammal, kanske fyra, och skulle berätta för pappa hur duktig jag hade blivit på att prata. Rådjur var för mig Lålur. Kort och gott.
För säkerhets skull väntade jag oroväckande länge med snacket. Föräldrarna mina var antagligen nästan på väg till doktorn för att försäkra sig om att inget var på tok med mig.
Men där låg jag och beskådade världens alla intryck från barnvagnshöjd. Lyssnade och lärde. Utan att säga ett knyst förstås. Blyg som jag var vågade jag inte. Istället väntade jag. Väntade och väntade. Kanske lite för länge.
Senare när det äntligen var dags spottade jag inte bara ur mig ett ord, utan en hel mening, nästan så när grammatiskt rätt dessutom.
Kanske sa jag något i stil med rubriken, eller så sa jag något annat. Jag vet inte hur det lät i början. Men en mening blev det, redan på första försöket.
Full fart och snabba ryck07.07.16
Race-time på F18.
Han är i Söderhamn. Och har precis med förundrade blickar visat var skåpet ska stå då det var dags för manöverprov. Nu är det allvar och kunskaperna ska bevisas på landsvägen mellan Bollnäs och Söderhamn. En väg som jag känner till mer än väl.
Några timmar senare samma dag får jag ett glatt telefonsamtal och knappt hinner jag slänga på luran innan han står där i min trädgård och tutar. Mika med sin nya motorcykel. Från motorcykelkort till motorcykelägare på mindre än 48 timmar.
Några veckor senare...
-Kom! Vi sticker ut till F18 och drar några repor med min nya hoj. Ta med dig ditt kamerajox, säger han.
-Okej då, säger jag.
Solen ligger lågt över trädtopparna medan långdragna skuggor vandrar över den blanka asfalten. Mika drar till i handtaget med sitt fabriksnya monster på landningsrakans plana mark. Själv försöker jag förgäves få kamerans slutartid att frysa cykelns snabba rörelser.
Idag är det fotograferingsdags. F18 är inte längre militärt, och det faktum att vi inte behöver trängas med flygplan som kommer in för landning gör platsen än mer fridfull och öde. Det finns inte mycket tid kvar att ha roligt här, nu när gamla militäranläggningen tydligen ska bli bostadsområde. Tack så mycket Botkyrka kommun.
Schaktmaskiner har redan börjat erövringen.
