Söndagsbrunch2009-01-25

Mina vänner Stefan och Per tänkte att det var dags att bjuda mig på en bit mat. Sånt tackar man förstås inte nej till, trots att jag hade en slags förhoppning om att få frisedel med tanke på att jag försovit mig till den milda grad. Men ack, så fel jag hade. Stefan lyckas alltid på ett alldeles lysande sätt övertala den mest omöjliga motkämpen. På sitt listiga vis och med sin lysande övertalnigsförmåga blev jag ett enkelt byte. Mina ursäkter blev innehållslösa och flöt ut i sanden.

Det var bara för mig att packa ihop och följa med ut. Ut i den stora och på tok för vida världen.

Efter ungefär två och en halv timme kände jag mig tillfreds och halvtimmen senare åt jag en av mina medhavda bananer. Det var där någonstans jag helt började tappa omdömet. Väggen kom som ett brev på posten när vi for in i Väggarö, strax utanför Ösmo. Nu hade min kropp ställt in sig på överlevnad med kramp, vattenbrist och endast en banan kvar. Utan pengar, sl-kort, gps, svar i telefonen, kommer man inte långt. Valet föll sig därför mycket enkelt. Cykla hem eller dö här någonstans längs vägen.

Det som skulle blivit en enkel middag blev istället 7-rätters buffé med extra efterrätt, för två.

Med tanke på där jag befann mig och i vilken form jag var, visste jag hur det skulle sluta. Jag visste ju det. Jag vet precis hur mycket kroppen tål och kan prestera och var min gräns ligger. Det är något man lär sig. Sen kan gränsen flytta sig någon halvtimme hit och dit med rätt psyke. Eftersom jag körde ett intervallpass dagen innan borde jag ju tänkt efter ett slag var jag befann mig och hur långt det är hem till säkerheten.

Nu när jag sitter här och skriver vet jag precis varför jag lät kroppen utmattas. Det är nämligen en härlig känsla att komma hem trött och utsvulten och så sliten som jag med ord inte kan beskriva att jag kände mig. Faktum är att det mesta i matväg är ätbart efter en tur liknande denna. I normala fall har jag något svårt att stoppa i mig exempelvis brysselkål, något som jag med lätthet skulle kunna äta kilovis av en dag som denna.

Någon timme efter matintaget är allt bra igen. Nöjd över att vara hemma, kanske en smula trött men mest glad över att återigen lyckats överleva.

Tack för idag grabbar! Vad hade jag gjort utan er? Inte tagit cykeln så här långt i alla fall.

Ålesund med omnejd2008-08-25

Även jag fick några veckor semester. Passade på att åka över på norska sidan. Jag möttes av en fantastisk natur jag sällan skådat.

Ute vid djupt vatten2008-06-05

Mika med motrcykeln tog mig åter med på en åktur. Jag föreslog södern. Destination Vagnhärad och det gamla kalkbrotten som gömmer sig i skogen strax utanför Lövsta. Vi tog på oss racingställen och for iväg. Måste säga att Mikas extraställ klär mig mycket bättre än de michelinkläder jag tidigare haft.

Kalkbrotten är inte mycket att se för blotta ögat, men nog har det bedrivits verksamhet här förr i tiden. Nu har det blivit en populär badplats istället. Badturisterna kommer och trängs med de många dykare som ofta besöker området. Under ytan finns mycket spännande att titta på för den med rätt utrustning. Det finns även möjlighet att dyka i gångar som leder sig mellan chakten. Ner i ett hål och upp i ett annat alltså. Spännande.

146802008-05-30

löpare gjorde upp om segern häromdagen.

Jag var på plats med en vän och såg stora delar av loppet. Men när vi tuggade glass och pratade om ditten och datten ledde fötterna oss på villovägar (Tack och lov har jag GPS). På grund av dessa snedsteg missade vi vinnarmålgången med kanske fem minuter. Vi missade som tur var inte allt roligt visade det sig snart när första svenska tog sig i mål och inte långt senare sprang damsegrarinnan in på upploppet. Storslaget att höra publikstödet. Kanske några fler huvuden på läktarna i jämförelse till när 08xc hade målgång på Stockholm stadion.

Bara några fler nu...

Räkan längst till vänster lyckades ta hem segern.

Fågel2008-05-18

Fredagsnöjen2008-05-13

Kvällen gick musikens väg. Café Hängmattan är en undangömd pärla på Söder som denna kväll bjudit in tll kulturell afton med bra musik i trevlig atmosfär. Det är alltid lättare att lära sig tycka om ny musik när man är bekant med en bandmedlem. I det här fallet var det oavsett inte speciellt svårt, eftersom gitarrtonerna ljöd i perfekt harmoni, redan efter några ackord.

Henrik spelar gitarr i Dead Hot Five, och bandet bjöd denna dag på en gratisspelning som jag spontant tittade förbi till. Efter konserten fortsatte färden ut i Stockholmsnatten och avslutades med eftersnack på Mosebackes uteterrass under bar himmel.

Temperaturen var som en högsommardag.

Trots att det bara är maj.

Träningsuppföljning2008-04-26

Pulskurvan från dagens Keps cup träning.

Det är hög tid att jag berättar om min träning. Det har varit ovanligt tystlåtet från min sida på den fronten. Nu vill jag dela med mig av mina resultat på min väg tillbaka.

Egentligen finns det bara en bra måttstock på hur jag ligger till rent fysiskt. Denna består av en tämligen hård men enkel tvåmilstempobana. Jag kör ofta där för att få färska data om hur träningen går och om den ger resultat. Hittills i år har jag hunnit med två tempopass som gett resultat jag absolut inte kan jämföra med mina tider tidigare, innan mitt långa uppehåll. Ungefär 7min återstår att knapra in på min bästa tid. Ganska mycket alltså.

Efter drygt en månads träning känns det som att det äntligen börjar bli trevligt att cykla igen. Första veckorna var sega men det går bara bättre och bättre för var dag. Endast för några timmar sedan körde jag en timme tempoträning på vårens Keps cup bana här i Tullinge. Om jag bortser från varvtiderna och beskriver känslan av att träningen känner jag mig mer än nöjd. Pulsen höll sig lågt men kroppen min arbetade strax under sitt yttersta. Det fantastiska är att jag nu inte blir trött på det där jobbigt otränade viset som säkert många av er cyklister känner igen, efter ett längre avbrott. Kraften börjar långsamt strila ner i benen igen. Men, det är en lång hård bit kvar.

Visst fanns tanken att hinna ner till Mjölby för att vara med i första deltävlingen i Svenska XC cupen. Men det är några veckor för tidigt ännu. Måste dock påpeka att min styrka är hästlängder från vad den var för tre veckor sedan då jag deltog i träningstävlingen vid Fiskartorpet.

Det tycks inte ta så omöjligt lång tid att komma i form igen; vilket glädjer mig mycket.

Årets blunder2008-04-01

Årets... förlåt - millenniets sämsta aprilskämt går oavkortat till SL. Grattis. Låt mig tycka att hela SL som organisation är ett stort skämt i sig. Hur svårt kan det vara att få tågen att avgå i tid. Löv på spåren? Eller nu senast, citat: "Tåget är så trasigt att vi endast kan köra 80km/h, tåget kommer att tas ur trafik vid Stockholm Central".
Jag har inte klivit på ett pendeltåg i tid sedan i början av förra veckan, och då har jag drabbats av eländet två gånger per dag, minst. Använd skattepengarna till annat än att trycka upp ett aprilskämt på en helsida i Metro. Satsa på en personalresa till förebilden Schweiz istället.
Kan också tillägga att jag inte har speciellt mycket mot det galet höga biljettpriset eller trafiken i övrigt om det inte var för att jag var pendelberoende. Det stör mig att pendeltågstrafiken är totalt ur spel. En bra kollektivtrafik är värd att betala för. En bra kollektivtrafik är den som finns i Schweiz.

Börja och dra i den tråden innan ni publicerar aprilskämt. För mig är vägen till glädje "ganska" lång. Speciellt när skämtet i sig inte alls var speciellt roligt. Det gick i stil med: "Förbjud Foppatoffeln" och så något om att spärrarna öppnas av den statiska elektrisiteten och att det nu leder till minskade biljettintäkter. Det kan ju låta okej tills jag råkade på Den här artikeln.

God natt hälsar Peter 23:20.

Rent ut sagt förskitigt...2008-03-29

Sekunder kvar till start...

Reservminneskortet låg kvar hemma på bordet. Precis där jag la det för att inte glömma att ta det med mig. Med andra ord står jag här idag med lite färre bilder än beräknat från dagens, den andra deltävlingen i Keps cup.

Autofokusen på min digitala systemkamera är inte att leka med, om man säger så. Det är inte enkelt alls. Fram och från sidan går det bra att fokusera, om man bortser från den tid det tar. Det svåra är att få skärpa snett framifrån. Det är kanske ett av de svåraste momenten när objektet rör sig snett mot kameran. Att sköta fokuseringen manuelt är inte ens att fundera på eftersom sökaren är på tok för liten att titta i.
Äsch. Jag försöker övertyga mig själv om att en Nikon D300 är precis den pryl jag behöver. En extern blixt kanske inte heller skulle vara helt fel, det finns ju en hel del trevliga möjligheter med blixt, speciellt i dåligt ljus, som det till och från var idag.

Jo, jag blir ett år äldre snart. Passar därför på att länka till lite inspirationsmaterial... (?)

» Tag mig till Keps-bilderna «

SM i isracing2008-03-23

Det finns många paralleller till bandy. Publikfesten, den bitande kylan, och planen där spektaklet utspelar sig, är bara några av likheterna. Men den här gången handlade det alltså inte om bandy. Nu är vi i Uppsala av en helt annan anledning.

Pling! Jag vaknar av att telefonen gör sig påmind. Min nuförtiden motorcykelintresserade vän Mika föreslår att vi ska iväg på dagsutflykt till Uppsala, och jag är inte sen att svara ja på förslaget.

Mitt första speedwayminne är någon gång från gymnasieåren då jag med några kompisar var skridskolösa vid en gymnastiklektion på Gubbängens IP. Istället för att åka skridskor strövade vi alltså runt i omgivningen. Häpna och förvånade råkade vi den gången på en speedwayåkare som körde sin träning där. För det förta visste jag då knappt vad speedway var, och minst sagt inte att det också gick att köra på is. Det har jag fortfarande svårt att förstå, trots att jag nu återigen sett det med egna ögon.

Väl i Uppsala och framme vid Studenternas IP ser jag att vi inte är ensamma. Många har samlats och är förväntansfulla på att åter få se sin Posa göra upp om seger ännu en gång.

Vi fick en vacker dag med friskt väder, men det blev snabbt väldigt kallt att stå stilla och titta på tävlingen, dessutom var det inte precis vindstilla. Vi vandrade runt en hel del och jag försökte förtvivlat hitta öppningar i kravallstaketet som möjligtvis kunde ge en staketfri glimt av tävlingen. Inte ens pressfotograferna såg nöjda ut med sina platser, trots att de tilldelats en egen hörna.

Ja, så hur gick det då i tävlingen? Utklassning från start till mål i varje heat av välkände Per-Olov Serenius som i år fick ta emot sin 19:e SM-medalj. Trots sina sextio år såg jag inte minsta tecken på vekhet. Han körde urstarkt idag. Grattis!

I´m back!2008-03-09

Då är det åter dags att slå upp portarna till min värld. Mycket har varit upp och ner men de flesta pusselbitarna börja hitta till sin plats. Jag börjar få ordning på saker och ting, vilket givetvis känns skönt. Det ser ljust ut.

Det har varit Keps cup i helgen. Jag var på plats med min kamera.
» Tag mig till bilderna bums med detsamma «

Hem ljuva hem2007-12-21

Flygresan in över Sverige blev en upplevelse i sig. Skymningssolen i kombination med frostiga åkrar och ängar och utsikten över Stockholms skärgård fick mig att smälta och förstå varför jag vill stanna kvar i Sverige och leva mitt liv här. Myntautomater och rökiga caféer känns väldigt långt borta just nu.

Många bilder har det blivit. Jag börjar med en bild tagen från en utsiktsplats i utkanten av staden Vaduz i Lichtenstein.

Behovsanalys2007-12-12

Långt upp mot toppen av min behovspyramid dyker Nikons nya sliskiga D300 upp och rubbar mitt välbefinnande. Det är vansinne att jag ens gick in i butiken för att titta på den. Det skulle jag aldrig ha gjort. Stod och pratade kanske förtio minuter med farbrorn bakom disken och vi båda insåg förmodligen att jag ovanligt nog hade bättre koll på nykomlingen än vad han själv hade.

Jag klämde och pillade och genast kände vi oss som själsfränder. Det enda som jag saknar är en fullformatssensor med allt vad det innebär. Jag är helt såld.

Rättelse2007-12-06

Så optimalt dum jag är. Julmarknaden är idag såklart. Allt såg så genomarbetat och färdigt ut igår och dessutom serverades det kastanjer redan då. Idag är det torsdag och idag är det marknad. Torsdag är dagen då de flesta butiker i Schweiz har kvällsöppet.

Ibland borde jag tänka logiskt.

Biel2007-12-05

Äntligen lättar dimman från bergen och nu tittar solen fram. Det är härligt att vandra runt i solskenet med jackan öppen. Solen inte bara visar sig på den klarblå himmelen, den värmer faktiskt.
Någon julstämning upplever jag inte. Jag behöver snö, minusgrader, glögg och lovikavantar för att känna att det börjar närma sig. Men här nere är det inte så vanligt med snö, inte i det område jag befinner mig i nu. Naturligtvis ser jag att det pyntas och dras fram granar även här men klimatet är annorlunda.

Nu framåt seneftermiddagen är det dags för julmarknad. Baracker rullas fram och allt som inte redan är en gran pyntas med granris och blinkande lampor som körs in flakvis. När folk slutar sina arbeten drar kalaset i gång. För mig är julmarknad inte något speciellt mer än att det är roligt att vandra runt i alla stånd för att se allt som finns att se.

Men jag har fortfarande väldigt väldigt svårt för brända kastanjer. Mandlar får det lov att vara tack.